224
— Ingen eger här rättighet att föreskrifva mig hvad som är min pligt.
— Nå, sade Phileas Fogg kallt, så får jag väl bege mig af på egen hand, då.
— Ämnar ni göra det, mister! utbrast Fix, som infunnit sig, skall ni ensam ge er ut att förfölja indianerna?
— Skulle jag kanske lemna denne stackars karl åt sitt öde, som alla, hvilka ännu lefva, ha att tacka för sina lif! Jo, jag skall begifva mig af sjelf.
— Nej, ni får icke bege er af ensam! sade kommendanten, som mot sin vilja kände sig rörd. Nej, icke ensam! Ni hjertegoda menniska! Finnas här trettio frivilliga med hjertat på rätta stället? tillade han, vändande sig till sina soldater.
Hela kompaniet marscherade upp. Kommendanten hade blott att välja ut tappra gossar. Trettio man blefvo utvalda och en gammal underofficer ställde sig i spetsen för dem.
— Tack, herr kommendant! sade mr Fogg.
— Ni tillåter väl att jag får följa med er? frågade mr Fix.
— Om ni så vill, så gör det gerna! svarade Phileas Fogg, men om ni vill göra mig en tjenst, så stadnar ni qvar hos mrs Aouda. Det kunde ju hända, att olyckan komme öfver mig...
Polisagentens ansigte blef plötsligt mycket blekt. Att nu skilja sig från denne man, som han följt steg för steg med sådan uthållighet! Att låta honom på det viset begifva sig af ut i öknen! Fix betraktade uppmärksamt vår gentleman, men hur det var med hans förut fattade öfvertygelse, så slog han ned sina ögon inför denna lugna och frimodiga blick.
— Nå, jag skall stadna qvar, sade han.
