Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/123

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

119


Sång 9.
 »Herhiläinen, Hiisis fågel,
Ser uppå och lyssnar noga,
Blickar ner från takets framkant,
Stirrar fram i skygd av nävret,
Medan järnet här beredes,
Stål tillverkas uti smedjan.
 »Fram med sus och gny han flyger,
Utströr Hiisis alla fasor,
Frambär ormens skarpa etter,
240. Hämtar maskens svarta vätskor,
Myrans bittert sura safter,
Paddans dolda gift därjämte,
Till beredningssaft för stålet
Och till järnets härdningsvatten.
 Själve smeden Ilmarinen,
Den beständigt trägne hamrarn,
Han förmodar nu och menar
Att tillbaka biet kommit,
Att det honing med sig hämtat,
250. Burit fram den söta saften,
Yttrar då ett ord och säger:
»Se det här är gott och tjänligt
Till beredningssaft för stålet,
Järnets bearbetningsvätska.»
 »Nu däri han stålet sänker,
Väter därmed arma järnet,
Sedan han det ryckt ur elden,
Tagit det utur sin ässja.
»Härav härrör stålets ondska,
260. Härav järnets vilda vanvett;