Den här sidan har korrekturlästs
§ §
26
Sång 2.
Vräktes av och an av vinden,
Skvalpades av havets svallvåg
Såsom båtar över vattnet,
Över böljorna som fartyg.
Vinden drev dem fram till Pohja,
Där den unga Pohja-dottern
Stod och sköljde sina slöjor,
Tvättade vid stranden kläder
På en häll, besköljd av vågen,
210. Ytterst på en långsträckt udde.
Här hon såg ett spån på vågen,
Stack det i sin näverränsel,
Medtog spånet hem i ränseln,
I den lockförsedda väskan,
Att till trolldomspilar göras
Och till skjutredskap åt skyttar.
När då eken blivit nedfälld,
När det onda trädet stupat,
Börjar solen åter lysa,
220. Månen att sin klarhet sprida;
Molnen åter framåt skrida,
Himlens båge upp sig välver
Vid den dimbetäckta udden,
På den töckenhöljda holmen.
Skogar började att grönska,
Lunden växte efter önskan,
Löv på träden, gräs på marken;
Fåglar nu i träden sjöngo,
Trastar kvittrade på grenen,
230. Göken galade i toppen.
Skvalpades av havets svallvåg
Såsom båtar över vattnet,
Över böljorna som fartyg.
Vinden drev dem fram till Pohja,
Där den unga Pohja-dottern
Stod och sköljde sina slöjor,
Tvättade vid stranden kläder
På en häll, besköljd av vågen,
210. Ytterst på en långsträckt udde.
Här hon såg ett spån på vågen,
Stack det i sin näverränsel,
Medtog spånet hem i ränseln,
I den lockförsedda väskan,
Att till trolldomspilar göras
Och till skjutredskap åt skyttar.
När då eken blivit nedfälld,
När det onda trädet stupat,
Börjar solen åter lysa,
220. Månen att sin klarhet sprida;
Molnen åter framåt skrida,
Himlens båge upp sig välver
Vid den dimbetäckta udden,
På den töckenhöljda holmen.
Skogar började att grönska,
Lunden växte efter önskan,
Löv på träden, gräs på marken;
Fåglar nu i träden sjöngo,
Trastar kvittrade på grenen,
230. Göken galade i toppen.
