Den här sidan har korrekturlästs
§ §
31
Sång 2.
När en vecka hunnit skrida,
Gamle trygge Väinämöinen
Ut begav sig för att skåda
På sin plöjning, på sin såning,
Sina händers verk betrakta.
Efter önskan växte kornet:
Rader sex på axen funnos,
Leder tre på varje stängel.
Därpå gamle Väinämöinen
360. Vände sig och säg omkring sig;
Då kom göken, vårens fågel,
Såg den björk, som ensam växte:
»Varför har man oskadd lämnat
Denna vackra björk allena?»
Sade gamle Väinämöinen:
»Därför har man oskadd lämnat
Denna björk att ensam växa,
Att du sjunga må i trädet.
Ljuva gök, här må du sjunga,
370. Gala ur det bruna bröstet,
Sjunga med din silverstämma,
Höja rösten, klar och klangrik!
Sjung här varje kväll och morgon,
Stundom även mitt på dagen,
Att förljuva dessa nejder,
Att behag åt skogen skänka,
Rikedom åt dessa stränder,
Ymnighet åt dessa marker!»
Gamle trygge Väinämöinen
Ut begav sig för att skåda
På sin plöjning, på sin såning,
Sina händers verk betrakta.
Efter önskan växte kornet:
Rader sex på axen funnos,
Leder tre på varje stängel.
Därpå gamle Väinämöinen
360. Vände sig och säg omkring sig;
Då kom göken, vårens fågel,
Såg den björk, som ensam växte:
»Varför har man oskadd lämnat
Denna vackra björk allena?»
Sade gamle Väinämöinen:
»Därför har man oskadd lämnat
Denna björk att ensam växa,
Att du sjunga må i trädet.
Ljuva gök, här må du sjunga,
370. Gala ur det bruna bröstet,
Sjunga med din silverstämma,
Höja rösten, klar och klangrik!
Sjung här varje kväll och morgon,
Stundom även mitt på dagen,
Att förljuva dessa nejder,
Att behag åt skogen skänka,
Rikedom åt dessa stränder,
Ymnighet åt dessa marker!»
