Den här sidan har korrekturlästs
§ §
440
| Pohjola; denne dödar honom och vräker hans kropp i Tuonis fors. Tuonis son hugger slutligen Lemminkäinen i stycken: 373—460 | sid. 190—206 |
| Femtonde sången. En dag ser Kyllikki blod drypa ur Lemminkäinens borste; hon och hans moder ana då att han är fallen; den gamla modern skyndar till Pohjola och frågar dess värdinna var hon gjort av Lemminkäinen: 1—62. — Louhi bekänner efter långa omsvep vart hon sänt hjälten, och solen giver närmare besked rörande hans död: 63—194. — Lemminkäinens moder uppsamlar ur älven de skilda delarna av hans kropp, sammanfogar dem och återkallar sin son till livet genom anlitande av besvärjelser och salvor: 195—354. — Lemminkäinen redogör för händelseförloppet vid sin död och återvänder med sin moder till hemmet: 555—650 | sid. 207—228 |
| Sextonde sången. Väinämöinen timrar en båt och sänder Sampsa Pellervoinen att hämta virke; men för båtbyggnaden saknar han snart trenne ord: 1—118. — Då han icke annorstädes finner dessa ord, begiver han sig till Tuonela för att hämta dem därstädes: 119—362. — Man söker nu här kvarhålla Väinämöinen, men han räddar sig genom sin trollkraft, och då han åter hemkommit, varnar han envar att begiva sig till Tuonela, samt skildrar de fasor som därstädes vänta alla onda människor: 363—412 | sid. 229—242 |
| Sjuttonde sången. Väinämöinen går att hämta de trenne orden hos Antero Vipunen och väcker denne ur hans sömn under jorden: 1—98. — Vipunen uppslukar Väinämöinen, som då börjar att häftigt pläga honom i hans inre: 99—146. — Vipunen söker genom mångahanda besvärjelser befria sig från sin gäst, men Väinämöinen hotar att ej draga dädan, innan han erhållit de tre saknade |
