Den här sidan har korrekturlästs
§ §
47
Sång 3.
Och den unge Joukahainen
Ständigt längre ned han kväder.
Nu den unge Joukahainen
Slutligen av ångest gripes,
Då i dyn han står till hakan,
Intill skägget uti gyttjan;
Mossa ren hans mun berörer,
Trädens rötter nå hans tänder.
Sade unge Joukahainen:
450. »O du vise Väinämöinen,
Du, en siare evärdlig!
Tag tillbaka trolldomsorden,
Låt ännu mig arme leva,
Släpp mig upp från detta ställe,
Vattnet neddrar mina fötter,
Sand berör mitt öga redan!
»Om besvärjelsen du löser,
Trolldomsorden ätertager,
Ger jag dig min syster Aino,
460. Lovar dig min moders dotter,
Att bli den din stuga städar,
Den som sopar golvets tiljor,
Den som skurar dina mjölkkärl,
Den som dina mantlar tvättar,
Som dig väver gyllne täcken
Och som honingsbröd dig bakar.»
Nu den gamle Väinämöinen
Fröjdade sig högeligen
Att få Joukahainens syster
470. Till ett stöd på gamla dagar;
Ständigt längre ned han kväder.
Nu den unge Joukahainen
Slutligen av ångest gripes,
Då i dyn han står till hakan,
Intill skägget uti gyttjan;
Mossa ren hans mun berörer,
Trädens rötter nå hans tänder.
Sade unge Joukahainen:
450. »O du vise Väinämöinen,
Du, en siare evärdlig!
Tag tillbaka trolldomsorden,
Låt ännu mig arme leva,
Släpp mig upp från detta ställe,
Vattnet neddrar mina fötter,
Sand berör mitt öga redan!
»Om besvärjelsen du löser,
Trolldomsorden ätertager,
Ger jag dig min syster Aino,
460. Lovar dig min moders dotter,
Att bli den din stuga städar,
Den som sopar golvets tiljor,
Den som skurar dina mjölkkärl,
Den som dina mantlar tvättar,
Som dig väver gyllne täcken
Och som honingsbröd dig bakar.»
Nu den gamle Väinämöinen
Fröjdade sig högeligen
Att få Joukahainens syster
470. Till ett stöd på gamla dagar;
