Den här sidan har korrekturlästs
§ §
57
Sång 4.
Hörde månens dotter väva,
Solens sköna dotter spinna
Utanför den dunkla skogen
Vid en lövrik kulles sluttning.
»Närmare till dem jag trädde,
Fram jag steg till själva stället,
Började att blygsamt bedja,
Yttrade ett ord och sade:
Giv utav ditt guld, o Kuutar,
150. Päivätär, utav ditt silver
Åt en stackars, fattig flicka,
Åt mig arma barn, som beder!
»Kuutar gav ett gyllne smycke,
Päivätär en silverprydnad;
Silvret fäste jag i håret,
Invid tinningarna guldet,
Kom, en blomma lik, till hemmet,
Glädjen lik till faderns gårdar.
»Gick så prydd i tvenne dagar,
160. Men uppå den tredje dagen
Tog jag guldet från min tinning,
Sköna silvret ifrån håret,
Förde smyckena i boden,
Under kistans lock dem lade,
Där de ända hittills legat,
Hela tiden obesedda.
»Bind nu sidenband kring pannan,
Goda guldet vid din tinning,
Klara pärlorna kring halsen,
170. Gyllne korset fäst vid bröstet,
Solens sköna dotter spinna
Utanför den dunkla skogen
Vid en lövrik kulles sluttning.
»Närmare till dem jag trädde,
Fram jag steg till själva stället,
Började att blygsamt bedja,
Yttrade ett ord och sade:
Giv utav ditt guld, o Kuutar,
150. Päivätär, utav ditt silver
Åt en stackars, fattig flicka,
Åt mig arma barn, som beder!
»Kuutar gav ett gyllne smycke,
Päivätär en silverprydnad;
Silvret fäste jag i håret,
Invid tinningarna guldet,
Kom, en blomma lik, till hemmet,
Glädjen lik till faderns gårdar.
»Gick så prydd i tvenne dagar,
160. Men uppå den tredje dagen
Tog jag guldet från min tinning,
Sköna silvret ifrån håret,
Förde smyckena i boden,
Under kistans lock dem lade,
Där de ända hittills legat,
Hela tiden obesedda.
»Bind nu sidenband kring pannan,
Goda guldet vid din tinning,
Klara pärlorna kring halsen,
170. Gyllne korset fäst vid bröstet,
