Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/68

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

64


Sång 4.

Aldrig må min unge broder,
Aldrig i sin levnads dagar,
Vattna mer sin raska stridshäst
Här på denna strand vid havet!
 »Ut begav jag mig att bada,
Att i havets våg mig svalka,
Där förgicks jag, unga duva,
Omkom vådligt, arma fågel;
Aldrig må min unga syster,
360. Ej så länge tiden varar,
Skölja mer sitt ljuva anlet
Invid hemmets vik på bryggan!
 »Ty det vida havets vatten
Är ju blod ur mina ådror;
Ty det vida havets fiskar
Livnärt sig utav mig arma;
Ty var torkad kvist på stranden
Är ett revben ur min sida;
Ty det gräs, på stranden grönskar,
370. Är ur mina lockar slitet.»
 Det var unga jungfruns bane,
Så den vackra duvan omkom.
Vem skall tidningen förtälja,
Vem skall muntligt budskap bära
Hem till jungfruns höga boning,
Till den fagra flickans hemgård?
 Björnen går att budskap bringa,
Går att tidningen förtälja;
Ej sitt budskap björnen frambär,
380. Störtar över boskapshjorden.