Den här sidan har korrekturlästs
§ §
66
Sång 4.
Skyndar fram till badstudörren,
Hukar ned sig här vid tröskeln;
Badstun uppfylld var av tärnor,
Som med kvast i handen sporde:
»Snedfot, kommer du att kokas,
Eller stekas, du rundöga,
Åt vår värd till aftonmåltid,
Till en frukost åt värdinnan,
Till ett mellanmål åt dottern,
420. Till den unge sonens middag?»
Haren börjar då att orda,
Rullar ögonen och yttrar:
»Lempo lär väl här ha kommit
Att i edra grytor stekas!
Budskap bringar jag till eder,
Tidningar jag har att tälja:
Död är unga vackra jungfrun,
Svunnen bort den tennbriskprydda,
Unga mön med silverspännet,
430. Med det kopparprydda bältet;
Ner hon gått i våta havet,
Djupt inunder vida fjärdar,
För att sikens syster bliva,
Fiskens vän i vattnet vara.»
Modern började att gråta,
Badade i strida tårar,
Yttrade till slut och sade,
Klagade, av sorg betagen:
»Aldrig må ni, arma mödrar,
440. Aldrig någonsin i världen
Hukar ned sig här vid tröskeln;
Badstun uppfylld var av tärnor,
Som med kvast i handen sporde:
»Snedfot, kommer du att kokas,
Eller stekas, du rundöga,
Åt vår värd till aftonmåltid,
Till en frukost åt värdinnan,
Till ett mellanmål åt dottern,
420. Till den unge sonens middag?»
Haren börjar då att orda,
Rullar ögonen och yttrar:
»Lempo lär väl här ha kommit
Att i edra grytor stekas!
Budskap bringar jag till eder,
Tidningar jag har att tälja:
Död är unga vackra jungfrun,
Svunnen bort den tennbriskprydda,
Unga mön med silverspännet,
430. Med det kopparprydda bältet;
Ner hon gått i våta havet,
Djupt inunder vida fjärdar,
För att sikens syster bliva,
Fiskens vän i vattnet vara.»
Modern började att gråta,
Badade i strida tårar,
Yttrade till slut och sade,
Klagade, av sorg betagen:
»Aldrig må ni, arma mödrar,
440. Aldrig någonsin i världen
