Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/94

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

90


Sång 7.

 Långsamt hit och dit han flyger,
Skådar kring åt alla sidor,
Varsebliver Väinämöinen
Ute på det blåa havet:
Man, vi dväljes du i vattnet,
Hjälte, varför här bland böljor?»
 Gamle trygge Väinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
»Därför dväljes jag i vattnet,
60. Jag, en hjälte, här bland böljor:
Hän till Pohja jag begav mig
Pimentolas mö att vinna;
Snabbt jag styrde fram min kosa
Längs det klara blåa havet.
Slutligen en dag det hände,
Tilldrog sig en morgon tidigt
Att jag kom till Luoto-viken,
Nalkades till Jouko-älven,
Där min goda häst blev skjuten,
70. Medan mig man ville träffa.
 Ner jag störtade i vattnet,
Föll på händerna i havet,
Att av stormen ständigt vräkas,
Av och an av vågor vaggas,
Från nordost där kom en vindstöt,
Stark en storm steg upp från öster,
Som mot fjärran ut mig förde,
Längre bort från land beständigt;
Många dagar här jag flutit,
80. Summit många långa nätter