Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/102

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 102 —

Gustafs krigsfolk, anföllo också Danskarna deras läger, förstörde deras tillrustningar, och upphäfde således, på någon tid, belägringen.

Gustaf, som väl märkte att en landtarmé icke var tillräcklig för att bemäktiga sig fästen, som ägde fri tillförsel från hafvet, vände sig till Lybeck, med anhållan att emot betalning erhålla understöd af skepp, folk och kanoner. Lyckligtvis hade denna stad så mycket att frukta af Christjerns inkräktnings-lystnad, att dess egna fördelar fordrade en förminskning af Danska Konungens makt. Christjern hade icke allenast utverkat Kejsarens förbud för Hansestäderna i allmänhet att handla på Sverige, han hade sökt att genom Kejsarens bemedling blifva Herre öfver Lybeck. Genom åtskilliga författningar, till förmån för Köpenhamn, visade han tillika sin afsigt att draga hela Nordens handel till denna stad, och isynnerhet att göra den till en