Seland, hvars invånare svuro honom trohet. Fästningarne belägrades, och befälhafvaren på Kallundborg öfvertaltes att uppgifva detta slott; men Köpenhamn, som oupphörligt väntade undsättning, uthärdade en sju månaders belägring. Emedlertid förmåddes Ständerna i Skåne att följa sina landsmäns efterdöme; alla dess städer, utom Malmö, öppnade sina portar för Fredrik; han emottog trohets-ed af alla Stånd, och meddelade deremot åt Skånska Adeln samma Privilegier som han gifvit den Jutländska. Äfven Norriges Ständer samlades i Bergen och afsatte Christjern, lofvande tillika att erkänna Fredrik för sin Konung. Ett af de skäl som bidrog att verka på deras beslut var, att denne sistnämde Furste alltid kallat sig Arfvinge till Norrige, såsom, son till en af deras Konungar.
Christjern var emedlertid icke syssellös. Till sin olycka träffade han icke Kejsaren i Nederländerna, och det enda
