Hoppa till innehållet

Sida:Kejsarn av Portugallien 1919.djvu/79

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
73
DEN FÖRBJUDNA FRUKTEN

upplärda till sträng ärlighet i alla andra fall, men av sådant, som hängde på buskar och träd ute i det fria, kunde man då plocka till sig så mycket man ville, om man bara aktade sig för att bli ertappad.

När nu Jan och Klara Gulla kom in i trädgården, så märkte han nog hur storögd den lilla flickan blev, då hon fick se alla de vackra äppleträden, som stod fulla av grön, svällande kart. Och Jan skulle ju visst inte ha nekat henne att smaka på den, om han inte hade sett, att rättar Söderlind och ett par till av gårdsfolket gick och vaktade under träden, för att det inte skulle ske någon åverkan.

Han tog Klara Gulla med sig till gårdsplanen, där det inte fanns något, som frestade. Men han märkte allt, att hon hade sina tankar kvar hos krusbärsbuskar och äppleträd. Hon såg varken åt den finklädda herrskapsungdomen eller åt de granna blomsterrabatterna. Han kunde inte få henne att höra på de vackra talen, som hölls för löjtnant Liljecrona av prosten i Bro och av ingenjör Boræus på Borg. Ja, inte en gång klockar Svartlings gratulationsvers ville hon lyssna till.

Anders Östers klarinett hördes inifrån rummen. Den spelade en dansmusik så munter, att det var svårt att hålla sig stilla. Men den lilla flickan hon sökte bara att hitta på en förevändning att få komma tillbaka till trädgården.

Jan höll henne troget i handen hela tiden. Han släppte inte taget, vad hon än fann på för