Också fann man under återstoden af denna typs lifstid det vara nödvändigt att minska storleken något.
Vi vilja först egna vår uppmärksamhet åt öfversidan, emedan denna utgör den ursprungliga delen af spännet jemte nålen. Vi hafva sett, huru ur typen med de tre eller fyra från midten utspringande djurhalsarne (fig. 43) uppkom typen med tre eller fyra hela ringlade djur, hvilka af upphöjda partier söndrades från hvarandra. I början utgjordes skilnaderna mellan djuren af rätliniga balkar (fig. 46). Som dessa föreföllo helt stela vid sidan af de ledigt inrullade djurkropparne, leddes man lätt till att låta mellanbalkarne undergå en ombildning, som åt dem skänkte större behag: det mycket goda resultat, till hvilket man omsider kom visar fig. 47. Alla räta linier hafva undvikits, mellanbalkarna fingo på en gång kraft och smidighet, sammanhanget mellan spännets olika delar fick den nödiga betoningen derigenom att fältets midtparti utvidgades och gjordes till en fyrudd med bugtade sidor, hvars hörn springa ut och blifva helt smala intill dess de närma sig ytterkanten, då de åter vidga sig och uppgå i den list, som ända från början begränsat dessa spännens öfre yta. Man kan ock säga, att denna ytterlist skjuter sig på fyra punkter in mot midten och mötes halfvägs af fyra från midten utgående armar. Det hela ger derigenom intrycket af den yppersta sammanhållning, så mycket bättre som den synes organisk, icke blott mekanisk. För att gifva ökad kraft åt midtpartiet har sjelfva centrum fått gestalt af en uppstående knapp. För att betaga kantlistens delar på de fyra ställen, der den skjuter fram inåt och derigenom bildar större ytor, intrycket af ödslig tomhet, äro äfven här uppstående knappar anbragta. Slutligen, för att göra intrycket af de fyra f. d. mellanbalkarnes sammandragning så mycket kraftigare, har man äfven å deras smalaste ställen anbragt fyra uppstående knappar.
