samtida, hvaribland en med inskrift VLF IARL, en med ARVSAR, samt tvenne med figurer (fana, torn) utan säkra, åtminstone icke tydbara inskrifter. Alla dessa brakteater visa i afseende på storlek, arbetssätt och silfrets beskaffenhet nära öfverensstämmelse med de förut erhållna konung Johan Sverkerssons, och kunna således i afseende på tiden icke vara betydligt skilda från dessas.
Namnet Kanvtvs tillhör utan tvifvel en svensk konung, ehuru här icke förekommer ordet REX, så som på ett par af Johan Sverkerssons brakteater. Man har här att välja mellan två regenter, konung Knut Eriksson, Erik den heliges son, som regerade från år 1167 till 1195 (eller 1196), och upprorskonungen Knut Långe, som, sedan han förjagat sin frände, den unge konungen Erik Eriksson, tillvällade sig och bibehöll konungamakt och namn under åren 1229—1234.
Det kan väl synas vara mera antagligt, att så många med olika typer försedda brakteater blifvit präglade under Knut Erikssons nära tretioåriga, jämförelsevis lugna regeringstid, än under den korta och oroliga tid Knut Långe innehade konungamakten. Men den fullkomliga öfverensstämmelsen med konung Johan Sverkerssons brakteater gifver anledning antaga, att de nu funna tillhöra den senare, nära samtida konung Knut. Det är dessutom icke mera otroligt, att denne konung under sin fyraåriga regering kunnat låta prägla brakteater med sju olika typer, än att under konung Johans sexåriga regering präglats brakteater med nio, mer eller mindre skiljaktiga typer. Särskild anledning att hänfora dessa brakteater till Knut Långe gifver den under nr 1 beskrifna skölden, hvilken fullkomligt öfverensstämmer med den fädernesköld, som finnes på den fordom i Skoklosters kyrka, nu i Statens Historiska Museum förvarade tapeten med bilden af Knuts son Holmger, som år 1248
