men aldrig utförd gravering. Spännet är således allenast halffärdigt, men har likväl, hvilket man ser af jernrosten i nålens fästhål, varit begagnadt. Vi se således, att å detta spänne hafva ornament graverats i en ursprungligen slät yta, hvilket afgifver ett hedrande vittnesbörd om den tidens arbetsskicklighet. Senare utförde man ornamentens hufvuddrag redan genom gjutningen och upphjelpte dem derefter genom ciselering.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 57 i filen Kongl. Vitterhetsakademiens månadsblad (åttonde årgången, 1879).pdf. Bildtext: 17. |
|
|
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 57 i filen Kongl. Vitterhetsakademiens månadsblad (åttonde årgången, 1879).pdf. Bildtext: 18. |
Fig. 17 visar en varietet af samma grupp. Skiljebalkarne hafva här fått en finare utveckling, de bilda en triangel med något konkava sidor, med fyra uppstående rundlar, en i midten och en i hvart hörn — det är samma form som hos de s. k. fotangelformiga stenläggningarna med resta hörnstenar och ibland en rest midtsten. De tre fälten upptagas af böjda djurkroppar, som stå sin upplösning temligen nära. Sidlisten, ungefär lika hög som i föregående fall, har fyra af stolpar skilda slingor, liksom den öfre ytans icke fullt rediga.
Detta spänne (Inv. 2502) tillhör ett fynd från Sandegårda i Sanda sn, om hvilket jag strax skall meddela närmare upplysning.
