ornament, som verkligen återgifva något, som fanns till i verkligheten eller för fantasin, och återgifva det tydligt, skarpt och precist.
Något sådant nytt uppenbarar sig icke utan att ett nytt inflytande börjat göra sig gällande. Detta inflytande kan hafva utvecklat sig inom ett folk sjelft, men så snart sådant sker, då begynner det nya visa sig inom alla områden, det gamla antingen försvinner eller uppgår i det nya. Detta kan icke hafva varit händelsen här, alldenstund det nya i ornamentiken står fullkomligt oförmedladt vid sidan af det gamla. Man måste derföre här antaga ett inflytande utifrån, som icke varit nog starkt att helt uttränga eller ombilda de gamla motiven.
De nya ornamentsmotiv, som inom denna fyndgrupp uppenbara sig, äro främmande för det svenska fastlandets, för Norges och Danmarks äldre jernålder, de äro deremot karakteristiska för dessa lands senare jernålder, och torde deras uppträdande på Gotland stå i sammanhang dermed, att denna senare jernålder hade uppträdt i de öfriga delarne af den skandinaviska Norden. Deruti visar sig emellertid skilnaden mellan det öfriga Norden och Gotland, att på den i kulturhistoriskt hänseende märkliga ön spelar det nya elementet allenast en underordnad rol, i de andra områdena en fullständigt genomgripande. For den skull är det nödigt att i Svenska Statens Historiska Museum ordna de gotländska jernåldersfynden för sig, såvida nämligen en vetenskaplig anordning inom ett arkeologiskt område icke skall bero på ett teoretiskt och själlöst skematiserande, utan i stället söka gifva ett uttryck åt de lifsföreteelser, som uppenbara sig inom forntidens verld. Grunderna för en anordning måste sökas hos föremålen inom hvart område, icke uti de allmänna regler, som man trott sig kunna draga ur förhållandena inom andra områden.
