som äro omkring hälften af dem som gällde ett år tidigare, »West India, Surinam» t. ex. från 22 à 27 pence pr engelskt skålpund (lb.) till 9 à 15, sydamerikansk (Pernambuco) från 25 à 27 till 14 à 15 och den viktigaste, nordamerikanska bomullen (mellankvaliteten Bowed, Georgia) enligt Daniels’ Liverpoolsiffror från 21 à 22 i januari 1810 till 101⁄2 à 121⁄4 i juni 1811, medan Tookes siffror här visa ett ännu starkare fall, från 17 à 19 till 7 à 9 (april 1810 resp. 1811). På samma sätt förhöll det sig med spansk ull, som mellan samma två tidpunkter sjönk från 13 à 14 shillings pr lb. till 7 à 8, o. s. v.
Kontinentalsystemets
själfförstöring
Emellertid misstog sig Napoleon trots allt fullständigt i afseende på
räckvidden af dessa svårigheter för England; och hur mycket äfven
rubbningen i den engelska kolonialvaruhandeln var en verkan af den
allmänna osäkerheten i världen — sålunda ej enbart af Napoleons
åtgärder — framgår af att äfven den franska krisen hade sin
utgångspunkt i våldsamma spekulationer beträffande kolonialvaror.[1] Det är
också tvifvelaktigt, om Napoleons ordström rörande Englands
förestående undergång fullt öfvertygat honom själf. Åtminstone finner
man redan i början af år 1812 af ett märkligt aktstycke, hur långt
han hade kommit i tvifvel om lämpligheten af att upprätthålla
kontinentalsystemet i dess ursprungliga form och syftning. Handlingen,
som finns tryckt efter en officiell kopia i den under Napoleon III
tillkomna stora upplagan af Napoleon I:s brefväxling, kallas där »Note
sur le Blocus continental» och är dikterad i handels- och industrirådet
(Conseil du commerce et des manufactures) den 13 januari. Liksom
Napoleons många andra diktamina har den karaktären af ett slags
kejserlig monolog men gör i detta fall helt annorlunda än eljest
intrycket af halffärdiga tankar hos en man som ej ser sin väg klart; och
om den ej slutade med ett uppdrag åt inrikesministern att utarbeta
förslag i öfverensstämmelse med de uppdragna linjerna, skulle man
lätt kunna uppfatta det hela som ett rent tankeexperiment. Planens
förhistoria och följder äro såvidt bekant hittills aldrig undersökta,
och mycket däri är därför nu oklart; men som uttryck för riktningen af
Napoleons tankar har den trots detta ett ovanligt stort intresse.
Inledningsvis konstaterar Napoleon, att det finns två alternativ, »antingen att förbli där vi äro eller att gå med stora steg mot en annan ordning». I afseende på den bestående ordningen göres en jämförelse
- ↑ Darmstädter i Vjschr. f. Soc.- u. W.-gesch. II 579 f.
