Sida:Kontinentalsystemet.djvu/218

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
208
KAP. IV. KONTINENTALSYSTEMETS VERKNINGAR

litik i afseende på kungariket Italien (Nord-Italien), hvars konung han ju var. Detta land ville han helt och hållet förvandla till en ekonomisk dependens af Frankrike: hermetiskt stängd för afsättning af alla andra länders industriprodukter, öppen å ena sidan inåt för att mottaga Frankrikes varor och å andra sidan utåt för att förse detta land med erforderliga råvaror, närmast silke, men utan motsvarande rätt att draga nytta af den franska marknaden, och slutligen afsedd som spärrbom för att hindra varor från Frankrikes medtäflare att tränga in i Neapel, Sardinien och Sydeuropa i allmänhet. Därigenom att Italien sedan århundraden för att icke säga årtusenden med starka bytesförbindelser var ekonomiskt knutet till Schweiz och Tyskland, blef detta en stark rubbning äfven i dessa sistnämnda länders näringslif och tvang dem öfver på andra afsättningsområden eller andra verksamhetsgrenar. Sin allmänna princip i behandling af bundsförvanter och underlydande icke-franska områden har Napoleon aldrig gifvit ett intensivare uttryck än i ett annat ryktbart bref (23 augusti 1810), till sin trogne och pålitlige styfson Eugène Beauharnais, som ju för hans räkning styrde Italien såsom vicekonung; i utdrag lyder det med Napoleons egna betecknande kursiveringar:

»Min grundsats är: Frankrike framför allt (La France avant tout). Ni får aldrig förlora ur sikte, att om den engelska handeln triumferar på hafvet, så är det emedan engelsmännen där äro de starkaste; det är därför billigt, att Frankrike, eftersom det är den starkaste till lands, likaledes låter sin handel triumfera där; eljest är allting förloradt.» Italien har Frankrike att tacka för så mycket, att det verkligen ej får räkna efter, om Frankrike där förvärfvar några kommersiella fördelar. »Tag därför också till valspråk: Frankrike framför allt

Begynnelsen till denna politik i Italien är redan förut skildrad (sid. 58), och fortsättningen var desso lik. 1806 års dekret hade sin udd riktad mot böhmiska, sachsiska, schweiziska, bayerska och berg’ska textilvaror och tycks ha träffat storhertigdömet Berg hårdast. Detta land, som då nominellt styrdes af Napoleons svåger Joachim Murat men i verkligheten af kejsarens egna organ, utverkade då ett undantag för sin räkning i januari 1807; men redan i december samma år upphäfdes detta, och från och med följande år voro dess varor definitivt utestängda från den italienska marknaden, medan Schweiz’ export alldeles särskildt drabbades af en i samma dagar företagen skärpning af 1806 års dekret, som förbjöd all import af bomullsvaror utom från