nomiska lif förskonades från våldsamma rubbningar och hårda band, emedan Leipzigmässan, som sällan i sin långa historia haft en sådan betydelse som under Napoleonskrigen, kräfde en viss rörelsefrihet för sitt bestånd och detta bestånd var af stor vikt för den franska exporten, hvars direkta förbindelser sällan nådde längre åt öster än dit. Under dessa förhållanden var det naturligt, att Napoleon skulle ha försyn för att där utöfva den kontinuerliga inblandning, som kom Napoleonidernas till Frankrike gränsande stater till del. Å andra sidan låg Sachsen utmärkt väl till för förbindelse med såväl Nordsjön som Östersjön liksom före Triests införlifning äfven med Medelhafvet och påverkades därför mindre än flertalet länder af sjöhandelns ändrade riktning. Äfven om Leipzigmässan på grund af denna omläggning förlorade i betydelse under kontinentalsystemets sista par år, så var tillgången på bomull för landets eget behof efter allt att döma tillräcklig äfven då och i hvarje fall ojämförligt bättre än i Frankrike, såsom de förut meddelade tabellerna öfver bomullspriserna mycket tydligt visa.
Sachsen var redan vid denna tid ett mångsidigt utveckladt industriland, såväl på flertalet textilområden — bomull, ylle, linne — som inom järnhandteringen. Men såvidt bekant är föga annat än bomullsindustriens historia under kontinentalsystemets tid närmare undersökt, hvilket har skett framför allt genom Königs redan ofta här citerade arbete Die Sächsische Baumwollenindustrie am Ende des vorigen Jahrhunderts und während der Kontinentalsperre (1899), som öfver hufvud taget torde vara den mest gifvande af existerande industrimonografier för denna tid. I stort sedt uttrycker denna ensidighet i litteraturen emellertid ganska väl verkligheten, ty det är på bomullsindustriens område, som man egentligen har att vänta sig verkningen af kontinentalsystemet i Sachsen.
Den sachsiska bomullsindustrien, som räknade gamla anor, hade först på 1770-talet, efter uppfinningarna inom spinneriindustrien, blifvit föremål för engelsk konkurrens, hufvudsakligen i fråga om de fina väfnaderna, mussliner, som tillverkades i Voigtland i södra Sachsen, med Plauen som hufvudort. Konkurrensen hade mötts genom imitation af de engelska varorna, men för detta ändamål var det sachsiska garnet för groft, och detta beredde i början af 1790-talet insteg åt engelskt garn för musslinsfabrikerna. Men äfven så var det en jämförelsevis kort frist, ty före sekelskiftet ansågs den engelska konkurrensen öfvermäktig äfven i fråga om musslinerna. Det andra hufvudslaget af sachsiska bomullsväfnader, de mera groftrådiga, för tryckning af-
