svåra bana han hade valt. Han var i besittning af en särdeles
lycklig yttre personlighet, ett fördelaktigt ansigte, en lång och
ståtlig figur och en vacker klangfull stämma, som han dock
ibland pressade något för mycket. Äfven hans dramatiska
förmåga var icke liten, om man också måste medgifva att den
någon gång stannade i ett visst konventionelt manér. De
utmärkande dragen i Walins skådespelarskap voro en manlig
hurtighet i framträdandet, en viss gentlemannaledighet i
rörelser, en genomskimrande god estestik uppfattning af sin uppgift
och en förmåga af skarp karaktäristik, som man i allmänhet
icke finner hos sångare, men som också ibland förledde honom
till att begagna starkare färger än kanske nödvändigt hade
varit och det gifna tillfället kräfde». (Frans Hedberg, »Svenska
operasångare».) Hans förnämsta roller voro Don Juan samt
Almaviva i »Figaros bröllop» och bland hans öfriga roller må
nämnas: Sarostro, Wilhelm Tell, Plumkett i »Martha», Kasper i
»Friskytten», Asthon i »Lucie», Bertram i »Robert». Under
åren 1847—48 studerade han i Paris för Manuel Garcia. Redan
vid 43 års ålder nödgades han dock på grund af en
strupåkomma, som slutligen öfvergick till utbildad stryplungsot, att
lämna scenen. Han blef då, från den 1 juli 1863, biträdande
kormästare. Dog den 30 nov. 1868. — Gift 1854 med Laura
Gagge (död i Vestanfors prästgård den 20 jan. 1896).
Sven Anders (Svante) Hedin. K. T. 1 juli 1845—30 juni 1863
K. T:ne 1 juli 1863—30 juni 1888. K. Dr. T. 1 juli
1888—30 juni 1892 samt den 8 okt. 1892 (afskedsrecett).
Född i Stockholm den 7 nov. 1822. Son af kanslirådet Sven Anders Hedin och Clara Elisabet Westman härstammade Svante Hedin både på fädernet och mödernet från ansedda Stockholmsläkter; fadern var son af arkiatern Sven Anders Hedin — namnet Sven Anders bars alltså af tre generationer — och modern var dotter af den under Gustaf III bekante Abraham Westman, en af Stockholms mäktigaste borgare på den tiden, för sin rikedom benämnd »bryggarkungen» samt för öfrigt en af Bellmans gynnare och vänner. Student i Uppsala vid 18 års ålder ämnade han först gå i farfaderns fotspår och ägnade sig åt förstudier till läkarebanan, men ändrade snart åsikt om lefnadsyrke och började läsa på kameralexamen
