Ludvig Oscar Josephson. K. T. 1 juli 1861—30 juni 1863. K.
T:ne 1 juli 1863—30 juni 1868. K. Op. som sceninstruktör 1
juli 1889-30 juni 1894, som sekreterare 1 juli 1894-30 dec. 1896.
Född i Stockholm den 20 febr. 1832 (son af grosshandlaren Salomon Josephson och Beata Levin). Då han blott var två år gammal förlorade han sin fader, och modern fick nu draga försorg om barnen, hvilket hon gjorde med uppoffrande omsorg. Som gosse kom han i mosaiska församlingens skola, men det största inflytandet på hans utveckling hade helt visst omgifningen i det musikaliska hemmet, samt den krets af konstnärligt anlagda personligheter, med hvilka han där kom i beröring. Ludvig Norman var hans barndomsvän och ständige lekkamrat, och båda svärmade för teatern. De författade och uppförde skådespel med eller utan musik, och tyckte att de hade kommit mycket, långt då de hade lyckats få till stånd en barnteater i en lada på Djurgården. Moderns knappa ekonomiska förhållanden gjorde emellertid att man tidigt måste tänka på någon lönande sysselsättning för den unge Josephson, och vid 14 års ålder blef han satt i sockerbagarlära; »men här blef honom lifvet surt» och han uthärdade icke länge därmed, och så blef han anställd i Adolf Bonniers bokhandel i Norrbrobazaren.
Emellertid hade revolutionen i Paris 1848 åstadkommit lif och rörelse i utlandet, och under de närmast följande åren tänkte Josephson icke på annat än att lära känna andra länder. Han lyckades därför också utverka att Bonnier skaffade honom anställning hos sin bokhandelskommissionär i Paris, den bekanta firman Charles Reinwald. Som 19 års yngling kom han sålunda till Paris i november 1851 eller kort före statskuppen, och han var en bland de svenskar, som därvid arresterades på Café Danemarc i december nämnda år tillika med några andra skandinaver; genom svenske ministern grefve Löwenhielms hjälp blefvo de dock snart åter frigifna. Josephson kom i Paris i beröring med Frankrikes vittra författare, och med största intresse följde han teatrarnas verksamhet. Han stannade där till hösten 1853, då han sade upp sin plats hos Reinwald. Efter ett kort besök i London for han öfver till Belgien och gjorde så en fotresa genom Tyskland. Efter åtskilliga svårigheter kom han till Leipzig, men då han där ej
