Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 2 - 4.pdf/21

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
75
SCENISKA KONSTNÄRER

tragedien», skref en Helsingforstidning, då hon 1907 skulle lämna Finland, »bars under långa tider upp af fru Brander, hvars storstilade, af stark patos färgade spel fann de rätta uttrycken för de skiftande drag som kännetecknade de kräfvande uppgifterna». Bosatt i Helsingfors efter sin afgång från scenen.


Zelia Trebelli. K. St. T. 4 konserter. 7 sept.—2 okt. 1875; gästspel: 11—24 okt. 1875, 7 ggr; 29 mars—11 april 1876, 8 ggr; 10 jan.—12 febr. 1877, 18 ggr; 9 jan.—14 febr. 1878, 19 ggr; 2 konserter, 25 och 27 sept. 1879; gästspel: 30 sept.—5 okt. 1879, 4 ggr; 16—21 sept. 1880, 4 ggr.

Zelia Trebelli föddes af tyska föräldrar i Paris 1838. Hon hette egentligen Gillebert, men antog artistnamnet Trebelli genom att omkasta bokstäfverna i sitt ursprungliga namn med uteslutande af bokstafven G. Redan mycket tidigt röjde hon en betydande musikalisk begåfning som äfven erhöll en motsvarande utveckling. Hon spelade piano under en berömd mästares ledning och var redan en utmärkt virtuos på detta instrument, då hon på sin lärares inrådan ägnade sig åt sångkonsten. Hon erhöll då till lärare den berömde Wartel, och vid 21 års ålder debuterade hon år 1859 med stor framgång å Teatro reale i Madrid i Rosinas parti. Hon sjöng sedan på Tysklands förnämsta operascener, lika uppburen af kritik som publik för sin kraftiga och välljudande röst, sitt fulländade sångsätt samt sin utmärkta dramatiska talang. År 1862 uppträdde hon första gången i London med afgjord framgång och intog snart en framstående ställning; hennes Azucena betecknades som en konstnärlig skapelse vittnande om en öfverlägsen talang, och här blef hon en europeisk berömdhet af första ordningen. I London hade hon sedan sitt stamtillhåll och därifrån företog hon täta konstresor, bl. a. till Sverige, dit hon ledsagades af Conrad Behrens, första gången i september 1875, då hon först uppträdde på konserter och därefter som Nancy i »Martha», »där hennes naturliga älskvärdhet, mera duktig och treflig än egentligen graciös, kom förträffligt till pass, eller den unge spjufvern Cherubin, hvars omogna pojkaktighet hon på ett humoristiskt sätt betonade». Vid hennes gästspel året därpå uppträdde hon dessutom som Urbain i »Hugenotterna» och som Azucena i »Trubaduren», hvilket