engagement vid Kungl. Dramatiska Teatern återvände hon till Paris, där hon bereddes tillfälle att för François Coppé på originalspråket framsäga en af dennes monologer, hvilket inbragte henne smickrande loford af skalden. Hon for därefter till Rom, där hon med stöd af rekommendationer lyckades under år 1890 erhålla undervisning af den berömda tragediennen madame Ristori, som mycket intresserade sig för den unga skådespelerskan och inöfvade flera roller med henne, bl. a. Julia i »Romeo och Julia».
Efter att under vintern och våren 1891 ha uppträdt på Kungl. Dramatiska Teatern som Rose Morel i François Coppés »Pater noster» och som Donna Maria i Victor Hugos »Ruy Blas», var Anna Zetterberg under spelåret 1891—1892 engagerad vid Kungl. Operans dramatiska afdelning. Under detta år uppträdde hon i följande roller: Vivette i »Flickan från Arles», Helena i »En midsommarnattsdröm», Clara i »Egmont», Dagny i »Härmännen på Helgeland» och Astrid i »Marsk Stigs döttrar».
I oktober 1893 uppträdde Anna Zetterberg en gång på The Independant Theatre i London, då hon på franska språket utförde Rose Morels roll i »Le pater» (Pater noster), sedan författaren, hvilken, liksom äfven Alexandre Dumas fils, varmt rekommenderat skådespelerskan hos nämnda teaters direktör, på begäran gifvit sitt tillstånd till detta styckes uppförande — genom dekret af år 1889 hade af politiska skäl dess uppförande i Frankrike förbjudits. Ett sommaren 1896 aftaladt gästspel på Drurylaneteatern i London strandade på grund af teaterns direktörs plötsligt inträffade död. Hon skulle då, på rekommendation af Ristori på engelska språket ha utfört Ellida Wangels roll i Ibsens »Frun från hafvet» (»The lady from the sea») vid de festföreställningar, hvilka i juli nämnda år skulle ha ägt rum därstädes med anledning af prins Carls af Danmark förmälning med prinsessan Maud (sedermera norska konungaparet). Ännu en gång skulle hon dock komma att uppträda på en utländsk scen. Det var den 12 maj 1898 då hon på det Kongelige Teater i Köpenhamn utförde titelrollen i »Francillon», hvarvid hon vann odeladt bifall och berömdes för känsla, god skola och god diktion.
Sedan uppträdde hon endast vid ett par enstaka gästspel på
