7 mars 1890. Hans begrafning blef en allmän sorgehögtid, och genom subskription åstadkoms ett legat med hans namn, till understöd åt behöfvande skådespelare. Hans staty, modellerad af Bergslien 1895, restes 1902 utanför Nationalteatret i Kristiania.
Vendela Linnea Elisabet Andersson, sedan Fru Sörensen. K. T:ne gästspel 11 sept. 1882—20 maj 1883, 21 ggr; fast anställning 1 juli 1883—30 juni 1887; gästspel 14 mars—16 maj 1888, 11 ggr. K. Op. 20 febr.—14 apr. 1893, 11 ggr.
Född i Halmstad den 19 nov. 1860. Hennes fader, som var musiker, dog tidigt och efterlämnade hustru och barn i små omständigheter. En i Helsingborg bosatt väninna till hennes mor åtog sig emellertid dottern Vendelas uppfostran. Här, i hennes nya hem, väcktes snart uppmärksamheten på hennes ovanliga musikaliska begåfning, och hon utbildades nu så hastigt att man ansåg att hon som »underbarn» kunde låta höra sig offentligt. En konsertturné arrangerades, hvarvid den lilla sångerskan uppträdde jämte en med henne jämnårig violinist. Konsertresan utsträcktes äfven till Stockholm, där konstnärstriumferna emellertid togo en ända, då några familjer där, hvilka intresserade sig för den älskliga, begåfvade sångerskan, fingo moderns tillstånd att taga hennes uppfostran om hand. Hon intogs nu i en af hufvudstadens skolor och genomgick sedan en ansedd flickskola i Kalmar. Den musik hon där fick idka var hufvudsakligen pianospel; röstens utbildning fick tills vidare sparas. Efter skoltidens slut återkom hon till Stockholm 1877, och nu började sångstudierna på allvar under Isidor Dannströms ledning, såsom förut var bestämdt, och samtidigt tog hon för Signe Hebbe lektioner i plastik. På scenen gjorde Vendela Andersson sin första, lyckade debut den 28 nov. 1878 på Nya (s. m. Stora) Teatern i Göteborg som Smeraldina i Dannströms operett »Crispinos giftermål» och den 17 dec. s. å. som Serpolette i »Cornevilles klockor», hvarefter hon erhöll fast engagement, hvarvid hon bl. a. uppträdde som Adile i »Svarta dominon», men stannade ej längre där än till spelårets slut, utan återvände till Stockholm. Hon återtog nu sina sångstudier för Dannström, hvarmed hon fortsatte till februari 1880, då hon uppträdde på Nya
