I mörker och förakt du från din barndom lämnas;
På mennskjors oförrätt ditt glömda wäsen hämnas,
Den hårda fostringsart i willdhet bryter ut.
Du wårdar ej en lag, hwars skydd du aldrig njutit.
I ånger och i brott ha dina dagar slutit,
Och få ett skamligt slut.
Att kunna brottslig bli och fela mot Naturen,
Det är det fria wal du äger framför djuren:
De känna ingen last och intet falskt begär.
De ledas af sin drift, då lagar dig befalla;
Du ser ej deras widd, du känner dem ej alla,
Likwäl du straffbar är.
Till dina ändamål din lefnad alldrig hinner:
I ewighetens widd, hon som en punkt förswinner:
Men på den korrta wäg, hur mången afwäg finns!
Sen' du med alla mått din wandring sökt bereda,
Ett enda felsteg gör, att du med blygd och sweda
Din hela lefnad minns.
Grefwe G. F. Gyllenborg.
Gör godt. War nyttig. Lef i dina mödors minne.
Då skall du, af din dygd, och landsmänns aktning stödd,
Gå ålderns dag emot, med oförkrossadt sinne,
Och dödens, – utan blygd att hafwa warit född.
