Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/309

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 145 —

Men fruktar ni ej för — hvad möjligt hända kan —
Att, från er ljufva dröm, bli väckt, ni som en ann,
På obehagligt sätt, af hvisslarns stygga pipa?

DAMIS.
Gå. Min belägenhet är svår, bör du begripa.
Jag har behof, i dag, att litet skonad bli.
En pjes af mig som ges; en som jag spelar i;
En lofvad, och hvarom mitt löfte ej får svika: —
Mitt hufvud går omkring, och krafterna ge vika.
En spänning af geni, så brydsam och så lång,
Gör fyllest...

MONDOR.
Att kanske förlora, på en gång,
Ett vackert arf, sitt lugn, och mycken tid tillika!