Som spiniia konungen^, öch slafveiiä lefiiadsöden; Och iteiD, likaså de tre Omuteliga domare^ For hvilkä slaf och kung skall ställad^ edtei" döden* En smula läDgte fram^ jag hade äraU se Mamsellei* taiiter, Furierrtej (Gud Signe slägtei), också tre!) Med deifad orm-^friäui' kring hufvudet ödh batmeHi Och gap, äom spändes ut af harmen^ Förfölja^ fjät i fjät^ de usla skuggorne^ Med ris afglodgadt jern^ som hyislade kring armeit^ Kring dessa jämrens mörka fält^ Der hämdeus Gud sin throu bland qvalend offer ställt^ Min häpna blick med ^asa dröjdes J Min afsky hÖgte steg, vid hvarje rop soiti höjdes^ Och ren min tunga färdig yar^ Att brista ut i kUot mot varelserna � Fai*.. När, af en mäktig hand, som mig osynligt sträcktes, Jag rycktes till de rum, der sälla skuggor bo, Och der, på blomstrens bädd, i djup, i himmelsk ro, De glädjas af ett ljus> hvard dager aldrig släcktes. Här såg jag hvila sig, i gräset rundt omkrldg, Regenter, riddersmäu, som skyddat menskligheten; Här nektarbägarn gick, bland dygderna, i ring, Och hjeiten räckte den, med godhet, åt poeten ^ Liycksaliga, nu mer, att göra _ ipgentipg �
