- .43 - giftes ett slags filosofi, hTaraf resultaten måste fmrst bestämmas efter moraliska synpunkter, redan innan undersökningen, och detta är det Tigligaste slaget deraf. Vi måste haf va en Gud , ett till* kommande; vi måste hafva frihet, pli^t, hopp � med ett ord, en moralisk existens. Vi måste då äfven söka och samla skälen till dessa öfvertygel- ser 9 så goda och grundliga de kunna finnas; ty på egentlig bevisning måste väl all fordran upp- höra. Denna slags filosofi kan visserligen hafva sina brister och svagare sidor, men det är ej den som förvillar menskotanken och bör uppbränuaSi %j förvillelsen består ej i ett svagt eller tvifvel* aktigt argument för en god och nödvändig lär � � ntan i satser och slutledningar, som föra till ea motsatt skadlig öfvertygelse. Den som lär oss, att naturordningen vittnar om en skapare, att detfin � nes hi^t öfver ver Iden ett rättvist Väsende, som ser och dömroer menniskan, ett tiUstånd efter detta, der hennes varelse skall fortsättas o. s. v., den som lär oss detta, säger jag, han kan möjli- gen brista i sträng bevimingt men han förvillar oss ej, förleder oss ej. Den som deremot säger oss, att Gud och Natur äro begge tvä ett och sam- ma, b^ge två tillkomiia ur samma urgrund eller o^nnd (som uttrycket lyder), att tanken om ea moralisk Gud är eq Jika så låg och ofidel som
