_ 335 ~ s(a lag för fii verksamhet/ som oskiljaktigt före- nar, sig med begreppet om den ursprungliga attr kraften, och hvaraf all ändlig natur till ändamål ooh inrättning måste tänkas ^ beroende ; :tiU öfver*? tygelse derbm kunna vi,, som jag menar, ovedev- sägligen koinma:> och detta ntgdr oförnekligt & �• ven vår räUa angelägenhet Utan behof af större utförlighet, torde mini redan bäraf riågorlnnda inse, hurti vår egen- mo- raliska sinnesdaning kan stgas innebära de högsta lagarna for allt, och deri^enoin utgöra: för oss dooi sanna källan till alla högre kunskapen Men m den om jag ej felar, tillika principen för all oss nöd- vändig filosofi, sädan som naturen sjelf dragit föi^ sorg att vi skulle äga den: en princip, som deri � genom att deii redan i^ förhand bestämmer vå � ra begrepp om hela natur-förhållandet, efltqr den högsta af alla lagar, lagen för fri verksamhet (hvilken vi bära inom oss sjelfva), hade kunnat bespara filosofien mången fåföng och mi^ledan- de forskning i ' naturnödvändighetens ändlösa mörkei-: en princip (tiliäggom ännu detta) soii)| ffenom sin oiltplånl^a närvarelse i menniskosiDi � net, ensam bibehållit verlden vid alla stora* sapt ningar, midt under spekulationens måofiddiga förvillelser*
