- 4 � - lila god med den andra � ömsevis förjaga hvaran- nan, utan möjligt slut och grund&ste för någon verklig öf vertygelse ? Med all skyldig aktning för andras, må hän- da , -d japare pröfhing , tror jag således för min del , akt all sann filosofi, så långt den kan af oss åstad- kommas. Blåste nödvfindigt begynna med erkän- nande af den yttre natur verlden och förståndsla- � garna, såsom oumbärliga grunfder till all för oss möjlig kunskap; att bedräglighelen , villoskenet af hegge dessa (om något sådant skulle åtfölja dem), likväl äro både för oss oundvikliga , och ingalunda hufvudsakligt bedragande; att ingen mehsklig skarp- sinnighet, ingen än så högt sväfvande fantasi för- mår ersätta dessa begge enkla och allmänna kän- fiedom^undei* , hvaremot deras - förkastande synes mig öppna den bredaste väg för långt gröfre vil- lor; todteligen, att h varje filosofi, som i trots och motsats af erfarenhet odi förstånd lofvar att föra oss till verkeliga kun^aper, eller hyad ännu går bdgré , till en . absolut och alldeles intuitiv fiillkom- lighet deri, h vilken aldrig hittills varit förunnad menniskovarelsen , redan derigenom röjer teckniet af en falsk filosofi ; emedan den lofvar att . upp-^ höja oss öfver menniskotankens gifna gränsor � odbi' således berömmer sig af en omöjlighet
. I '
