Linköpings
Wecko-Tidningar.
Om fet Mats wärkan på Menniskokroppen.
Bland feta fisksorter anmärkes at: Bykling och Macrill förordsakar upstötande utur magen. Laxen har en besynnerlig fetma, som ofta åstadkommer frossa. Rökt Lax förderfwar också lättligen magen, och är desto farligare, ju fetare han är.
Ålens fett har mycken likhet med den olja som fet Lax har; och kunna intet kinkiga magar fördraga det.
Benens märg, kommer enlikt sin natur, närmast djurens fett. Dock blandar den sig snarare med kraft-såppan och är mera födande än fettet i nätet och fethinnan. Den tål mycket salt och mutas aldra bäst med stekt wetebröd som drager det fetaktiga til sig; och, som det sjelft lättsmältes och uplöses, förhindrar det derigenom, at den intet förlänge uppehåller sig i magen och förswagar honom. Märgen är aldrig mera födande och mindre skadlig, än då den njutes upplöst i kraft-såppa.
