Sida:Linköping Weckotidning 1793.djvu/119

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Efter detta fölgde at nedswälna små stenar, emedan Falkenerare curerade Falkar på detta sättet. En wiss Läkare ukom med det modet at bota alla hetsiga Febrar och sjukdomar med kallt wattn, hwaraf man måtte dricka så mycket som möjligt war. Widare, utprässade safter af örter och stålpufwer, jemte wissa droppar som woro sammansatte af mångahanda saker. Det går med detta som med Klädedrägterne, hwilka hwar ock en eftergör, och håller för de bästa så länge de äro nya, men bortkastar så snart de komma ur moden.

Då Läkarena wid åtskilliga tilfällen icke weta några besynnerliga hjelpmedel, föreskrifwa de, wisligen, måtligheten, förnämligast til at förebygga alt det onda, som kan komma af en förderfwad mage. Det är sant, Läkaren kan löpa fara, at hos gemene Man förlora sitt anseende, då han ofta måtte säga en sjuk, at han icke har något läkemedel af nöden, eller då han blott måste föreskrifwa reglor at lefwa måttligt och återhållsamt. De mästa tro, at de derföre icke behöfwa gifwa någon belöning.





Den 15 Julii 1793.

Min Wän! sörj ej för morgondagen!
Misströsta ej! — Det blir nog wäl. —
För Bacchi Hjeltar är den lagen:
Bekymra ej din glada själ!
I med- och motgång altid lika,
Förnöjsamhet är deras lott.
Det enda som de efterfika
Är et glas win, som smakar godt.