någon wildhet i seder egenteligen warit orsaken til deras krigiska utswäfningar; Nej! det war Lynnet, det war Wanan och den öfwer alt rådande Inkräktningslusten, som satte dem i rörelse, så at de öfwerswämmade Europa med sina Krig.
Hwad sluteligen deras Witterhet angår: så war den lämpad efter tiden, samt Folkets Lynne och Lefnadssätt. Hufwudinnehållet häraf äro krigiska Sagor och äfwentyr, diktade, at ägga Ungdomen til Mandom, härdighet och Hjältebragder, samt upmuntra til sådane dygder, som härmed stå i gemenskap. Huru olik således med en del af wår tids Witterhet, hwilken mer synes tjänlig at werka feghet, klenmod och dufwenhet.
Skrifarten är enkel, ren, tydlig och okonstlad så i det hela, som i hwar del. Tankarna äro städade, naturliga, manlige och starke, fast man ibland saknar den upskrufning, som nu så mycket behagar och förwånar. Människors Caracterer målas enligt Naturen: Wett och dårskaper, dygder och laster likaså. Satiren är fri och öppenhjertig, men skarp och bitande. Man saknar icke aldeles hwarken ordning, snille eller smak. Om några uttryck och infall skulle synas mindre lämpeliga; om några förekomma aldeles plumpa och osmakliga: Så äro de dock passande för tiden; de äro starke och genomträngande upfundne, icke för at behaga, utan för at röra och werka.
At nu wisa, huru wida desse omdömmen äro grundade eller icke, wil man framdeles uti desse Tidningar, här och der göra utdrag ur Konung Rudolfs Saga, öfwersatt af Herr Professor O. Werelius år 1666. — Man torde förlåta, om walet är mindre lyckligt.
I anledning af Genswaret i Tidn. N. 33,
får jag äran erhinra Ämbets-Herrarna om
följande: Drömen om stora Fanan och den
farliga jernpiskan med hwilken döden hotade
Skräddaren, tycktes icke kunna wäcka någons
förargelse, och minst Herrarnes, ty aldrig behöfwer
den oskyldige åt sig taga en sak som icke rörer
honom. Nej mine Herrar! I drömen säkert
sjelfwe. Löjlige händelser och drömar, kunnen
I icke förneka mig införa. — Läsa icke
Herrarne Allmänna Tidningarne? Finnas icke uti
dem införda sådane småsaker, t. ex. Äreporten,
och den snåla Presten m. m. utan at finna
återswar. Men mig behagar Herrarne hota, dels
med egna utlåtelser och dels med någre, til mitt
stånd, minst passande Bibliske språk. Jag
undrar om icke Herrarne sammanflickat desse
snillefoster på Härberget, ty det förefaller mig som
flere Lärde hufwuden, walt hwar sitt stycke och
sedan sammanfogat desse bitar til et helt, lika
som man af flere lappar, ofta sammanfogar et
helt plagg. Men sannerligen om Herrarne
fortfar med at citera Biblen och öfwergifwa synålen,
jag tror det duger; hwarföre jag råder: Arbeta
flitigt och slå up Eph. 4 Capit. 28. v.
