Han vakade svartsjukt öfver hennes göranden och låtanden, han vågade till och med att utspionera henne, och han kom fram med förblommerade anspelningar och hotelser, hvilka hon uppfattade som, att han anade hennes förhållande till mig.
Det lyckades honom verkligen att förvirra och förskräcka Maria. En dag förklarade hon, att hon icke vågade besöka mig längre. Hon fruktade för fabrikören, hvilken var känd som en våldsam natur.
Då var min långmodighet till ända, och jag talade till Maria som en bedröfvad och förtörnad profet till ett affälligt folk.
Hvem — sade jag — är din herre, han eller jag? Hvem har gjort dig lyckligare än någon annan flicka på jorden? Hvem har fört dig in i kärlekens förlofvade land? Maria, Maria, vänder du dig trolöst bort ifrån mig, förgätande alla mina välgärningar? Men detta vill jag förkunna för dig: ringaktar du den ed, du har svurit mig, jag, som är din herre, hvilken du tillhör, och hvilkens hand du icke
