Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/151

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
129
naturligt urval bland civiliserade nationer.

de underlägsna, kan det icke vara mycket tvifvel underkastadt, att de förre skulle hafva bästa framgången i alla sysselsättningar och uppfostra ett större antal barn. Äfven i de lägsta lefnadsförhållanden måste färdighet och skicklighet vara till någon fördel, ehuru i många sysselsättningar till endast en helt liten i följd af den storartade arbetsfördelningen. I följd häraf skall det hos civiliserade nationer finnas en viss tendens till ett förökande både i antalet af och i måttet på de genom intelligens utmärkte. Men jag vill icke påstå, att denna tendens icke kan på andra sätt mer än uppvägas, t. ex. genom de sorglöses och oförsigtiges mångdubblande i antal; men äfven för sådana som dessa måste skicklighet vara till något gagn.

Mot sådana åsigter som de föregående har man ofta gjort den invändningen, att de utmärktaste män, som någonsin hafva lefvat, icke efterlemnat någon afkomma att ärfva deras stora förståndsgåfvor. Hr Galton säger[1]: “Jag är ledsen öfver att icke kunna besvara den enkla frågan, om och till hvilken grad män och qvinnor, som äro underverk af snille, äro ofruktsamma. Jag har dock visat, att framstående män ingalunda äro det“. Stora lagstiftare, välgörande religioners stiftare, stora filosofer och upptäckare på vetenskapernas område befordra i långt högre grad menniskoslägtets framåtskridande genom sina arbeten än genom att lemna efter sig en talrik afkomma. Med hänsyn till kroppsbyggnad är det de i någon liten mån bättre begåfvades utväljande och de något mindre väl utrustades utgallrande, men icke bibehållandet af synnerligen framträdande och sällsynta undantag, som leda till en arts förbättrande[2]. Så skall det vara med de intellektuela förmögenheterna, i synnerhet i följd deraf att de något dugligare menniskorna inom hvarje samhällsklass hafva bättre framgång än de mindre skickliga och följaktligen tilltaga i antal, om de icke på annat sätt hindras derifrån. Då inom en nation måttet af förståndskraft och antalet af intellektuela personer hafva förökats, kunna vi, såsom hr Galton har visat, af lagen om afvikelsen från ett medeltal vänta, att underverk af snille skola uppträda något oftare än förut.

Med hänsyn till de moraliska egenskaperna pågår, äfven hos de mest civiliserade nationerna, ständigt något slags utrotande af de sämsta anlagen. Förbrytare aflifvas eller inspärras för långliga

  1. Hereditary Genius, 1870, sid. 330.
  2. Origin of Species, femte upplagan, 1869, sid. 104. («Om arternas uppkomst», sid. 76).
Darwin9