Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/232

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
210
principer för könsurvalet.

kasta föga ljus öfver detta förärfningssätt genom fakta, som hafva blifvit iakttagna hos djur i tamt tillstånd. Pallas uppgifver,[1] att i Sibirien tama nötkreatur och hästar periodiskt erhålla ljusare färg under vintern, och jag har iakttagit en lika tydlig färgförändring hos vissa ponies i England. Ehuru jag icke vet, om denna tendens att antaga en olika färgad drägt under skilda årstider går i arf, är detta dock sannolikt, emedan alla färgschatteringar bestämdt förärfvas af hästen. Ej heller är denna af årstiden inskränkta form för förärfningen anmärkningsvärdare än den, som inskränkes af ålder eller kön.


Förärfning såsom inskränkt af könet. — Karakterernas lika öfverflyttande till båda könen är den vanligaste formen för förärfningen, åtminstone hos de djur, hvilka icke visas karpt markerade könsskilnader, och äfven hos många bland dessa. Men karakterer öfverflyttas icke sällan uteslutande till det kön, hos hvilket de först uppträdde. Vidlyftiga bevis härför hafva blifvit framstälda i mitt verk Variation under Domestication, men några få exempel må här anföras. Det gifves racer af fåret och geten, hos hvilka hanens horn betydligt skilja sig från honans till skapnaden, och dessa skiljaktigheter, hvilka hafva förvärfvats i det tama tillståndet, öfverflyttas regelbundet till samma kön. Af hvit-, brun- och svartfläckiga (tortoise-shell) kattor äro enligt den allmänna regeln endast honorna så färgade, hvaremot hanarne äro roströda. Hos de flesta hönsracer öfverflyttas de karakterer, som tillhöra hvartdera könet, endast till samma kön. Så allmän är denna form för förärfningen, att det är ett undantagsförhållande, då vi se variationer hos vissa racer lika förärfvas till båda könen. Det finnes äfvenledes vissa underracer af höns, hvilkas hanar knappast kunna skiljas från hvarandra, under det att honorna äro betydligt olika till färgen. Hos dufvan skilja sig stamartens kön icke i någon yttre karakter; icke desto mindre är hanen hos vissa tama racer af olika färg med honan.[2] Näbbknölen hos den engelska brefdufvan och kräfvan hos kroppdufvan äro mera utvecklade hos hanen än hos honan, och ehuru dessa karakterer hafva erhållits genom ett af menniskan länge fortsatt urval, beror skilnaden mellan båda könen

  1. Novæ species Quadrupedum e Glirium ordine, 1778, sid. 7. Se angående färgens förärfning hos hästen Variation of Animals etc. under Domestication, vol. I, sid. 21, äfvensom vol. II, sid. 71, angående en allmän framställning af förärfning, inskränkt af könet.
  2. Dr Chapuis, Le Pigeon Voyageur Belge, 1865, sid. 87. Boitard och Corbié, Les Pigeons de Volière, o. s. v., 1824, sid. 173.