framgång i att lemna efter sig ett större antal afkomlingar att ärfva deras öfverlägsna hehag.
Ornamentala karakterers likartade öfverflyttande till båda
könen. — Hos många foglar hafva prydnader, hvilka analogien
förmår oss att anse vara ursprungligen förvärfvade af hanarne, i
lika eller nästan lika grad blifvit förärfvade till båda könen, och
vi skola nu undersöka, huru långt denna åsigt kan utsträckas i
afseende på däggdjur. Af en betydande mängd arter, särdeles de
smärre, hafva båda könen oberoende af könsurvalet erhållit
skyddande färger, dock icke, så vidt jag kan döma, i så många
fall eller nästan så påtagligt som i de flesta lägre klasserna.
Audubon anmärker, att han ofta tog myskråttan,[1] då hon satt
på brädden af ett grumligt vattendrag, för en jordklimp, så
fullkomlig var likheten. Haren är genom sitt utseende ett kändt
exempel på skydd genom färgen; dock felslår denna grundsats till
en del hos en nära beslägtad art, nämligen kaninen, ty då
detta djur skyndar till sin håla, faller det jägaren och tvifvelsutan
alla rofdjur i ögonen genom sin uppåtvända, rent hvita svans.
Ingen har någonsin betviflat, att de fyrfotadjur, hvilka bebo
snöbetäckta trakter, hafva blifvit hvita för att erhålla skydd mot sina
fiender eller för att lättare kunna smyga sig på sitt byte. På
orter, hvarest snön aldrig ligger länge på marken, skulle en hvit
drägt vara skadlig; i följd deraf äro på sätt färgade arter ytterst
sällsynta i jordens varmare delar. Det förtjenar uppmärksammas,
att många däggdjur, hvilka bebo måttligt kalla trakter, blifva
blekare om vintern, ehuru de icke anlägga en hvit vinterdrägt;
detta är tydligen det direkta resultatet af de förhållanden, för
hvilka de länge hafva varit utsatta. Pallas[2] uppgifver, att en
sådan förändring i Sibirien försiggår med vargen, två Mustela-arter,
tama hästen, Equus hemionus, tama kon, två antiloparter,
myskhjorten, rådjuret, elgen och renen. Rådjuret t. ex. har en röd
sommar- och en gråhvit vinterdrägt, hvilken senare möjligen kan
tjena som ett skydd för djuret, då det vandrar genom de aflöfvade,
med snö och rimfrost öfverdragna snåren. Om de ofvannämnda
djuren småningom utsträckte sitt utbredningsområde till trakter,
hvilka ständigt vore betäckta med snö, skulle deras bleka
