Sida:Mina Pojkar.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
3
ETT LITET INLEDNINGSKAPITEL.

»Det önskar jag med», sade Svante. Han tyckte alltid som store bror, ty annars sade store bror, att han var dum.

Men pappa, som för det mesta satt inne och skref på dumma och tråkiga böcker, som små barn inte fingo läsa, han skrattade bara åt dem och frågade:

»Hvarför vill ni inte, att det ska’ bli sommar?»

»Jo, för då får vi inte åka skidor», sade Olle.

»Nej, då får vi inte åka skidor», sade Svante.

»Hvad du är dum», sade Olle. »Inte kan du åka skidor.»

»Jo, jag åkte i dag i en backe med gupp», sade Svante.

»Du?» sade Olle och satte upp läppen för att visa sig duktig.

Och så grälade de en stund, om Svante hade åkt i ett gupp eller inte. Men båda två voro ense om, att någon sommar ville de inte veta af. Ty ingenting kunde vara så roligt, som när det var vinter och snön låg kvar, så att man kunde åka skidor i backarna.

Men hur det var, så började snön att smälta, och när snön smälter, kan man inte åka skidor. Ty då klibbar snön fast under skidorna och ligger som riktiga klumpar under foten. I backarna började då, än här och än där, bara fläckar att titta fram, och de bara fläckarna blefvo till sist stora, vida ängar och fält. På gatorna hade det inte funnits snö på