»Hvad gör det?» sade Svante.
»Det betyder ju bara, att du är liten», sade mamma.
»Ja, det kan jag väl inte rå för», tyckte Svante.
»Ja, men så stod det, att du skulle ha haft smörj», sade Olle.
»Det stod det inte», sade Svante förgrymmad.
»Jo, det stod det», tyckte Olle.
Så grälade pojkarna om det. Så började Svante att gråta. Och så måste mamma mäkla fred, och pappa upplyste, att det bara hade stått en liten vink om att den där pojken kanske hade fått en risbastu, för att han hade trillat i sjön.
»Ser du det då», sade Svante.
»Ja, men det stod ändå något om smörj», envisades Olle.
Och så satte han på sig mössan och gick ut på backen igen.
Men Svante satt kvar, och när Olle gått, bad han mamma att läsa det, som hade stått i tidningen en gång till. Mamma läste, och Svante hörde noggrant på. Han skrattade till ibland. När det stod, att pojken »drumlade» i sjön, »bytingen», att »Pudel» blef välkommen och att han fick god mat, då skrattade Svante. Det var bara slutet, om »hvad pojken fick», som han inte tyckte om.
Men i det hela var Svante belåten med tidningen. Och när Svante hört till slut, så gick han sin väg.
