6Derföre anropar jag dig nu; ty jag vet, att du bönhör mig. O Gud, böj ditt öra till mig och hör mina ord: 7Låt mig röna undret af din stora nåd, Du som frälser dem, som taga sin tillflykt till dig, Från deras vedersakare! Med din högra hand 8bevara mig såsom en ögonsten; Under dina vingars skugga beskärma mig[1] 9För de ogudaktiga, som vilja förderfva mig; För mina dödsfiender, som omringa mig!
10Sitt hårda hjerta hafva de tillslutit, Med sin mun tala de stolta ord.[2] 11De hafva följt våra steg och omringa mig i denna stund; De speja med sina ögon för att fälla mig till jorden. 12Han är lik ett lejon, som är girigt efter byte; ett ungt lejon, som ligger i försåt.[not 1][3]
13Stå upp, o Jehovah; Möt honom ansigte emot ansigte och slå honom ned. Rädda min själ med ditt svärd från den ogudaktige; 14Med din hand, o Jehovah, från dessa menniskor: Från denna verldens menniskor, som hafva sin del i detta lifvet. Du fyller deras buk af ditt förråd; De blifva mättade med barn, Och lemna sitt öfverflöd åt sina ättlingar.[4] 15Men jag, jag skall i rättfärdighet skåda ditt anlete; Jag vill, när jag uppvaknar, mätta mig af din bild.[5]
- ↑ 5 Mos. 32:10; Zach. 2:8.
- ↑ Ps. 119:70.
- ↑ Ps. 10:9.
- ↑ Ps. 49:17—21.
- ↑ Hjob 19:26 f; Ps. 16:11; Joh. 17:24; 1 Joh. 3:2.
18 Psalmen.
Tacksam återblick på en förfluten tid af stora faror och underbar räddning ur desamma.
1För sångmästaren; af HERRENS tjenare David, som talte till HERREN denna sångens ord på den dagen, då HERREN hade räddat honom från alla hans fienders våld och från Sauls hand.[1] 2Så sade han:Af hjertat kär hafver jag dig, Jehovah min styrka; 3Jehovah min klippa och min borg och min befriare; Min Gud, som är min klippborg, dit jag får taga min tillflykt, Min sköld och mitt frälsnings horn! — Ja, mitt skyddsvärn,[2] 4högtlofvadt, vill jag kalla HERREN: Så varder jag frälst från mina fiender.
- ↑ Det som här säges har afseende på Saul sjelf.
