Sida:Nordstjernan1846.djvu/114

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

100

hennes panna så skönt hvälft sig, som i sin nuvarande infattning af det mörka håret och nattmössans fina spetsremsor. Bröstet syntes visserligen ej; men det mjuka, tunna sidentäcket och de än tunnare hollandslärfts-lakanen, förrådde orsaken till sina vågformer. Öfver hela hennes väsen låg ett underbart uttryck af oskuld och godhet, som han säkert skulle hafva betraktat i flera timmar, icke märkande huru tiden flydde; och han tyckte sig likasom störd i en ljuf dröm, då hon ändtligen, med matt stämma, sade:

— ”Jag har alltid ansett er för en man af ära, och skänkt er min högaktning. Att ni önskat ega något mer, eller äfven mitt hjerta då ni begärde min hand, vågar jag tro; men hjertat är en klenod, som ingen kan afhända sig på befallning. Om ni sett saken ur denna synpunkt, så hade ni räddat er ifrån mycket obehag och mig ifrån olycka. Deremot handterade ni mig likt en vahra, som ni vill åtkomma genom mäklare; hvarvid den brinnande, oegennyttiga kärleken icke noterades. Det är en af vår kalkylerande tids arfsynder, att anse lifvets materiella värde för hufvudsak; dess poesi för en öfverflöds-artikel, som lätt kan undvaras. Härmed vill jag ej hafva sagt, att tycke, skönhet, talanger och behag alldeles förbises; men om man närmare undersöker, skall man kanske finna, att de snarare efterfrågas för att kunna skrytas med eller flyktigt njutas, än att, enligt deras rätta bestämmelse, småningom öfvergå till kära minnen, som ännu i lifvets sista afton stråla kring den renade vänskapens offerhärd. Detta har jag länge, fastän oredigt, kännt och handlat derefter, så ofta jag kunnat lyda min egen vilja; men det är först på grafvens brädd, som mitt förstånd klarnat och jag har fått nog mod, att uttala hvad det förestafvar.”

— ”Det är således er mening, att blott jag haft orätt, som friade till er? — Men var god och drag er till minnes, att det ingalunda skedde genom öfverraskning eller bedrägeri. Er far svarade gynnsamt på mitt öppna anbud, och då ni ej behöfde sälja er för utkomsts skuld, måste jag taga er tystnad för sjelfvilligt bifall. Någon kärleksnarr har jag aldrig varit; men en god make tror jag mig kunna blifva och att