ingen dödlig har så spända kläder,
mannen är ock — skräddaregesäll.
Hvilken skara utaf Lazaroner,
drängar, pigor, samlade i ring
der hos spelman, som med polskans toner
sätter lif i benen rundt omkring.
Gossar! stå'n inte så spaka!
välj Er bland flickorna maka,
kasten blott armen kring lifvet med fart!
Bry er ej om att de fnurra,
svingen Er qvickt, som en snurra,
bena ä” gjorda för dans, det ä” klart.
Flickor! nå var inte dolska!
Hör” ni jag spelar ju polska.
Prat, jag ska” skaffa Er straxt kavaljer.
Der ä en bagare, svarfvare,
sjöman, trumpetare, garfvare,
der en pistolsmed! Behöfven J fler?
Der en ”söndagsryttare,” förläget
vändande till stan och Hagalund.
Det ä” harmligt, när han bad så träget
om en häst — som gick åt Djurgårdsbrunn.
Kommer inte Hasse der? — Ur vägen!
ty i dag det löps med ”variation.”
Mindre underverk gör en förlägen,
se, han springer blott med — ena skon.
Sprungit har han ofta ”för Kung Oscar”
och ”för Preussens konung” likaså.
Den som så för konungarna brådskar,
blir väl kammarherre sist ändå.
Sida:Nordstjernan1847.djvu/142
Den här sidan har inte korrekturlästs
