Orpheus’ sång “O svarta avgrundsmakt och grymhets säte“. — Även vid andra av sällskapets stycken intog musiken en framstående plats. På konungens födelsedag 1689 uppförde man en balett, Lyckopris, där musiken fått större utrymme än eljest. I en handskrift meddelas melodierna till följande sånger: I öppn. 1 intr. “Så gör Triton oss ett minne“, enligt anteckning ackompanjerad av flöjter; I öppn. 4 intr. sjunga två herdar och två herdinnor tillsammans “I fagra lov och blomsterängar“; II öppn. 3 int. sjunga muserna “Vår fruktan som länge har tvingat vår själ“; III öppn. 2 intr. sjunga tre gratier “Systrar, himlen vars nöjet“. — År 1691 spelade sällskapet sitt avskedsstycke “Valete teatern“.
Den tredje perioden av stormaktstidens musikliv representerar å ena sidan en nedgång i högre gedigen musik men å andra sidan en utveckling av musikens utbredning bland alla samhällsklasser. För den gamla gedigna polyfona vokalmusiken fanns ringa intresse, och man gav sig även föga tid att odla denna konstform. I stället blev det den enkla visan med kort instrumental inledning samt basso continuoackompanjemang av ett klavérinstrument. Inom instrumentalmusiken utvisar perioden en minskad odling av den stora orgelfantasien och de stora konsertformerna till förmån för det lilla enkla klavérstycket. Denna genomgående förenkling såväl inom vokal- som instrumentalmusiken åtföljes av en så mycket vidsträcktare odling av musiken. I alla kretsar, så väl hovets och adelsmännens som borgarnas, spelades klavér, ej blott av särskilt utbildade yrkesmusici utan av medlemmarna i hemmet själva. Musiken fick i st. f. den forna officiella en intim karaktär
