inköpts. Av stråkinstrument nämnas: 1 stor basfiol, 2 tenorfioler, 2 altfioler, 1 diskantfiol, 3 “gemena“ diskantfioler, 1 “gemen“ basfiol, 1 stor oktav basfiol (det anmärkes, att detta instrument tillköpts 1627). Blåsinstrumenten omfatta: 1 sinka, 2 basbasuner, 3 tenorbasuner. En anteckning av 1637 meddelar, att ytterligare 1 basbasun och 1 dubbel basbasun tillköpts.
Columbus lämnade redan 1625 skolan för att verka som professor i Uppsala, men de stora traditionerna bibehöllos i alla fall under de följande årtiondena. Notbiblioteket utvisar, att man vågat sig på med samtidens bästa arbeten av Joh. Criger, Joh. Leo Hasler, Mich. och H. Prætorius, Dan. Friderici, Andr. Hammerschmiedt, Sam. Capricornus, W. Briegel m. fl.
Av de senare sånglärarna förtjänar särskilt att nämnas Andreas Johannis Orostander. Han var född i Thortuna 1662 och studerade först vid gymnasiet i Västerås sedan efter 1681 vid Uppsala universitet (sannolikt med Harald Vallerius som lärare). 1692 blev han rector cantus vid gymnasiet i Västerås, där han utgav sin nyssnämnda lärobok i musik 1699 med ny uppl. 1703. Han verkade nitiskt som lärare i musik intill sin död 1726.
I Uppsala meddelades musikundervisning vid universitetet i början efter väl liten måttstock. Gustaf Adolf synes själv ha funnit denna för dålig, enär han 1627 befallde sina egna musikanter att resa till Uppsala och “exercera ungdomen i musik“. Kort därefter erhöll även professor Jonas Columbus, densamme som förut verkat för musiken i Västerås, i uppdrag att undervisa i musik. Redan 1630 flyttade han till Dalarne, och universitetet gick miste om hans sångledning.
