Det svenska hovkapellet hade intill 1726 dåvarande hovmarskalken Andreas von Düben till högsta chef. Under honom fungerade ävenledes till år 1726 Gottfried Buchholtz. Ännu en vice kapellmästare omtalas i hovräkenskaperna fr. o. m. 1721: Johan Helmich Roman. Om honom heter det 1720 “kommen i Johan Wolfs ställe i febr. 1720“. Han var då endast “musikant“ i hovkapellet. I nästa års räkenskaper står “vice kapellmästare Joh. Helmich Rohman efter kungl. maj:ts nådiga brev av den 18 dec. 1721 avancerat till caracteren“. Han hörde sedan till de högst avlönade musikerna och erhöll först 1729 titeln kapellmästare. Över honom stod sedan blott kammarherre Carl Franc, vilken hade “inseendet och directionen vid musiken“.
Den nye hovkapellmästaren, vilken först med år 1729 erhöll platsen som högste chef, hade av allt att döma alltsedan 1721 i verkligheten varit ledaren, ja t. o. m. dessförinnan varit förste mannen, enär han redan 1720, ehuru då blott “musikant“, d. 3 maj anfört musiken vid konung Fredrik I:s kröning i Storkyrkan i Stockholm. Han hade förut tillhört hovkapellet sedan 1711 men rest till utlandet att vidare förkovra sig.
Johan Helmich Roman var född i Stockholm d. 26 okt. 1694 och var son av hovkapellisten Johan Roman, vilken tillhört hovkapellet sedan 1683. Johan Helmich hade redan tidigt visat stor musikalisk begåvning och uppträdde redan vid 7 års ålder vid hovet som violinspelare med anmärkningsvärd skicklighet. 1714 fick han på hovets bekostnad företaga en studieresa till England, där han bl. a. åtnjöt undervisning av den lärde Pepusch. Han anställdes som violinist vid k. operan i London och blev snart
