vi honom första gången i Sverige 1711 som klockspelare vid Tyska kyrkan i Stockholm. Jämte denna plats skötte han även organistbefattningen i Jakobs kyrka. Han avled d. 6 april 1748. Kellner var en skicklig organist och utövade en betydande verksamhet som lärare och musikteoretiker och verkade dessutom för kyrkomusikens förbättrande samt komponerade fera saker i kyrklig stil. Mest betydande är han som teoretiker genom sin skrift Treulicher Unterricht im Generalbas, vilken utkom i tryck i Stockholm 1732, och översattes till svenska 1739 av J. Londée. Viktigt i musikhistoriskt hänseende är detta arbete, alldenstund musikteorien här för första gången är helt byggd på dur- och molltonarterna. Arbetet förblev länge den enda lärobok i musik i Sverige. Kellner var den förste, som i Sverige införde en Clavessin d’amour 1728. För kyrkan sammanskrev han en koralbok, avsedd för organister. 1747 utgav han i Hamburg XVI auserlesene Lautenstücke, bestehend in Phantasien, Chaconnen, Rondeau, Giga, Pastorel, Passepied, Campanella, Sarabanda, Aria und Gavotte. Den torde vara en av de allra sista lutböckerna med fransk luttabulatur (ex. i Upps. bibl.). Som kompositör lära vi slutligen även känna honom genom ett till konungens namnsdag d. 18 juli 1720 komponerat stycke “Der frohlockende Parnassus“.
En annan svensk tonsättare, vilken haft sin verksamhet på ungefär samma område som Kellner, var Ferdinand Zellbell d. ä. Han var son av en rådman i Uppsala och föddes där 1689 samt inträdde i hovkapellet 1715 och tillhörde detta till sin död d. 6 Juni 1765; fr. o. m. 1717 var han därjämte organist vid Storkyrkan. År 1740 utgav han i tryck en Temperatura tonorum. Mest bekant blev han genom
