144
pastore mest populär. — Jämte sin operaverksamhet skrev han även för kammarmusiken. Av kompositioner på detta område finnas från hans första tid i Sverige i behåll: 3 symfonier för orkester; 6 sonater (med beteckningen op. primo) och 17 trior för 2 violiner och basso (alla förvarade i Upps. Bibl.). År 1756 annonserades dessutom till salu: VI Sonates pour le clavessin. Med avseende på formbehandlingen står Uttini närmast den nya tiden. Symfonierna hava alla tre satserna följande efter varandra enligt franska schemat: långsam - hastig - långsam. I sonaterna och triorna är behandlingen mera växlande, dock är samma form som vid symfonierna vanligast. Uttini tillhör i stilistiskt hänseende neapolitanska skolan. Största betydelsen för honom har en skön melodik. Väl märker man här och där en viss schablonmässighet, men det kan likväl ej nekas, att flera av hans kompositioner utmärka sig för en mindre vanlig melodisk begåvning. Uttini kom under Gustaf III:s första regeringsår att intaga en framskjuten ställning i huvudstadens musikliv. Vi skola i det följande teckna hans verksamhet under denna tid.
Alltsedan Adolf Fredriks ankomst till Sverige hade huvudstaden jämte hovkapellet ett furstligt kapell, som medföljt från Holstein-Gottorp. Detta kapell omtalas ej i hovräkenskaperna förrän 1751, men torde tämligen oförändrat ha kvarstått sedan 1743, då kronprinsen kom till Stockholm. Detta kapell bestod av 11 musiker med en konsertmästare (Perichon) i spetsen; därjämte 2 valdhornister, 1 sångare och 1 sångerska. Detta kapell kvarstod ända till 1773 som särskilt kapell och sammanslogs med hovkapellet först med operans inrättande på Gustaf III:s tid. En och annan musiker överflyttades visserligen efter
