156
korationer“ kunde redan på 1720-talet spåras i en del koralbokshandskrifter, men talrikast blevo de på 1740-talet, då några koralbearbetningar spredos, vari alla fioriturerna noggrant blevo utskrivna. En av de viktigaste av dessa koralbearbetningar är Zellbell d. ä:s koralbok. Melodierna taga sig ut som små prydliga sällskapsvisor i sin moderna rococodräkt. Till Zellbells förtjänst kan likväl sägas, att han i rytmiskt hänseende givit koralerna mera liv, att han återfört dem till mera naturlig accentuering. Av koralboken finnas 3 exemplar i behåll: två i kgl. bibl., det ena från 1749, ett i Mus. Akad:s bibl. dat. d. 7 aug. 1754. Jämte denna koralbok hava vi att minnas en revision av Christian Gustaf Roman, dir. mus. i Västerås: “Den svenska psalmboken, inrättad till sång- och orgelverk, anno 1744, till någon del förbättrad". Ett handskrivet exemplar med tryckt titel finnes i behåll i Mus, akad:s bibl. Romans revision går i samma riktning som Zellbells. Han är blott något djärvare i sina förbättringar. Flere andra organister arbetade på upphjälpande av koralboken. Av sådana hava vi redan lärt känna David Kellners och H. F. Johnsens.
|
Angående orgeln och dess användning vid kyrkosången skrevos många arbeten under denna tid. Bland dessa må nämnas: en avhandling av Johan M. Miklin 1762 överlämnad till Kgl. Vet. Akad.: “Huru orgverk böra besiktigas och undersökas, innan de approberas“; ett arbete av dir. mus. i Kalmar H. Björkman “Om organisters tillsättande och orgverks rätta bruk till ernående av likhet i kyrkosången“; av kyrkoherden Lars Schult i Nosaby (Kristianst. län) “Undervisning för organister att rätt förstå, känna, pröva, spela och vårda en god orgel, sammandraget ur nyaste |
