169
|
Uttinis operors föråldrande torde ha varit den Gluckska operareformen. Betonandet av uttrycksfullare körer i ovan- nämnda recension tyder framför allt härpå. Uttini hade, trots instuderandet av Glucks operor, kvarblivit vid den gamla stilen. Man märkte endast i hans sista arbeten några svaga försök att göra recitativen mera melodiska samt att oftare anbringa körer. Längst av alla Uttinis operor höll sig Athalie, vilken ännu under år 1807 upplevde 3 uppföranden. |
En ny lyftning erhöll operan, då Dresdenerkapellmästaren Johan Gottlieb Naumann i juni 1777 kallades till Sverige. Naumann fick till uppgift att komponera musikverk för operan samt att leda deras inövning. Han blev en synnerligen välsedd gäst i de svenska hovkretsarna; särskilt erhöll han konungens fullständiga bevågenhet. Den 26 jan. 1778 uppförde han sin opera Amphion, vilken mottogs med allmänt jubel och förtjusning. Naumann måste emellertid redan samma år d. 11 juni resa tillbaka till Dresden, enär han ej kunnat erhålla någon förlängning av sin tjänstledighet som hovkapellmästare därstädes.
År 1782 betecknar en vändpunkt i operans utveckling. Man hade hittills måst nöja sig med att utföra operorna i Bollhusets gamla teatersal. Att denna i högsta grad var otillräcklig för de nya vidgade fordringarna var naturligt. Konung Gustaf arbetade därför på att få en ny operabyggnad till stånd. Platsen för den nya teatern blev bestämd till Gustaf Adolfs torg. Sedan byggnaden väl blivit färdig, var man även betänkt på att låta uppföra ett särskilt invigningsstycke. Man vände sig för detta ändamål till Naumann. Texten utarbetades av Adlerbeth. Naumann skrev musiken i Dresden och ankom till Stockholm i juli 1782 för att genast börja
